Ingen älskar mig och ingen bryr sig och jag älskar ingen och jag borde inte bry mig men här sitter jag och är onödig jag borde bort.

juli 2016

Jag stirrar in i väggen och ser bara vitt och hör allas röster men uppfattar inte vad de säger inte för att jag bryr mig och inte för att de bryr sig. Jag yttrar några ord och det som kommer ur mig är så totalt jävla onödigt precis som jag och jag borde sluta andas för att inte ta plats men ändå gör jag det hemsk person som jag är. Ingen älskar mig och ingen bryr sig och jag älskar ingen och jag borde inte bry mig men här sitter jag och är onödig jag borde bort.

Varför går du hem? Föratt. och så går jag hem medan de andra halsar den sista ölen och hoppar på bussen och är glada och lyckliga och jag håller för tårarna och vänder mig snabbt bort och går raskt ner för backen och bussen åker förbi och jag undrar om dom tittar på mig och funderar varför jag går där ensam. Men någonstans vid en korsning måste jag stanna för jag ser inget mer och jag torkar tårarna och jag ser igen men usch vad jag ser igen och folk ser kanske mig och jag skärper mig känslorna dom ska bort.

Under den sista biten går jag sönder och kom jag med hissen eller trapporna det minns jag inte men jag låser upp dörren och slänger nycklarna på golvet och jag kommer efter. Jag skrapar bort ångesten och den tycks sitta nånstans under huden men inte djupt eftersom det hjälper att skrapa men inte så det kommer blod för fy blod det ska inte rinna. Jag whatsappar en kompis i bussen och säger att jag har en panikattack och varför märkte du inget varför sade ingen att allt blir bra utan alla ignorerade mig och jag får ett svar

:(

Och det kolonet och den parentesen får mig att villa spy men jag klär snabbt av mig och kryper under täcket och ska aldrig igen stiga upp.