En patetisk lista

Hur lång är du? Typ 165.

Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta i över 30 år. Fattar inte riktigt hur de orkat.

När vaknade du idag? 07:20 ringde klockan. Snoozade till 7:45.

Vilken är din favoritplats? Min säng kanske?

Var tror du att du befinner dig om tio år? Det skrämmande är att jag faktiskt inte vet. Kommer jag ens att existera?

Hur stor är din säng? 120x200.

Hur många kuddar har du i sängen? Fyra!

Var har du bott/Var bor du nu? I Alberga-ghettot och idyllförorten Arabia.

Tycker du om kaffe? Herregudja.

Vad äter du till frukost? Fem piller och ett glas Berocca.

Känner du någon med samma födelsedatum som dig? En tjej som gick samma ridlektion som jag men minns inte ens vad hon heter.

Vill du ha barn? Nejaldrig usch.

Kan du några andra språk än svenska? Finska, engelska, typ franska tyska och litet ryska.

Vem såg dig gråta senast? Vet faktiskt inte. Min kompis? Är lite för bra att dölja mina tårar.

Vad spenderar du helst pengar på? Kläder och mat. Tyvärr mest mat.

Vad har du för ringsignal? Marimba. Svängigt.

Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Mamma har kanske sparat något?

Vad har du närmast dig just nu som är rött? Rainbows Jogurtti-mansikka-myslipatukka.

Kan du byta olja på bilen? Jag vet att en ska testa oljan med en såndär pinne.

Vilken var den senaste boken du läste? Det handlar om dig.

När var du i kyrkan senast? Julen 2013.

Har du någon piercing? Nä och ville inte ha,

Har du någon tatuering? Nä men vill ha.

Gillar du någon just nu? Nä för ingen gillar mig tillbaks.

Har du några syskon? Två äldre bröder.

Publicerad 14.07.2015 kl. 11:43

Det var en gång


[x]

... en varm hand i min.

Publicerad 13.07.2015 kl. 22:05

Tyst

Jag är ensam på jobbet.

Jag hör klockans tickande och mina egna tankar.

Publicerad 10.07.2015 kl. 13:52

Självporträtt

Får jag ändra allt på mig?


Well, I wish that I was comfortable in my own skin,
but the whole thing feels like an exercise,
and trying to be someone I would rather not be,
I tried to second guess if you would be approving.
I find my life ever so moving,
Came wide-eyed and unassuming.
Oh, Okay

[x]

Publicerad 08.07.2015 kl. 20:56

Borde borde borde

Jag har senaste veckan bitit i min vattenflaska så jag har ont i tänderna.

Jag borde köpa en glasflaska.

Jag kollar ut genom fönstret. Det ösregnar.

Jag borde ha kommit ihåg mitt paraply.

Jag känner hur mina hälar spricker igen.

Jag borde skrapa dem och inte njuta av smärtan.

Ifjol satt jag i parken och höll handen med en kille.

Jag borde sluta älta.

Funderar på veckoslutet.

Jag borde våga säga som det är.

Publicerad 08.07.2015 kl. 15:04

En kan gå på Ruisrock eller diska

Medan andra gått på Ruisrock har jag städat, bykat, sovit, sovit och sovit. Lyssnat på The Smiths medan jag druckit två glas vin. Vaknat tidigt. Diskat. Lagt ansiktsmask. Druckit kaffe långsamt.

Och vet ni, jag är inte alls lessen över att inte ha varit på Ruisrock. Jag har fått vila upp mig ordentligt. Jag är glad över att jag insett att tältfestival inte är något för mig längre. Orkar inte sova dåligt och supa tre dagar i sträck. Vill kunna gå i duschen, äta bra och sova på en mjuk madrass.

Publicerad 06.07.2015 kl. 15:38

Du suger

Publicerad 05.07.2015 kl. 19:53

Jag vill leva ett liv värt att dö för

Publicerad 02.07.2015 kl. 20:23

Ånger

Det finns många saker jag ångrar. I framtiden kanske jag ångrar denna blogg?

Men nu ångrar jag kanske mest det att jag har öppnat mig för flera personer och trott att det betytt något. Nu har jag insett att jag bara var nåt att ha tills någon bättre kommer. Bättre kompisar, nya flickvänner, nya pojkvänner.

Ingen har tydligen brytt sig hemskt mycket. Inte ens så mycket att de skulle ödsla tid på ett meddelande. Kan ni låtas åtminstone. Det blir så pinsamt annars.

Ljug för mig, grundlura mig
Säg att allting är okej, hej
Säg att allting kommer ordna sig

[x]

Det är så jävla mycket fel med mig.

Publicerad 02.07.2015 kl. 13:16

Pirr i magen?

Nu som då brukar jag fundera om jag någonsin igen kommer att vandra längs vägen i Teknologbyn med pirr i magen. (Grundlönen på cirka 3500e/mån för en diplomingengör har inget med saken att göra.) Jag gjorde det en hel del för flera år sedan. Som tur har Otnäs nu börjat innebära jobb för mig och inte ångest på grund av tankar på honom.

Eller hur livet skulle se ut om jag för ett år sedan fattat att en annan killes "saanko tulla pakkarille" faktiskt betydde annat än skjuts hem. (Hur idiot kan jag vara?)

Eller om jag vågat säga något i lördags när vi sågs igen. Eller om jag skulle våga säga något åt hans kompis. (Hook us up.)

Men nej. Sånt säger jag inte. För jag låter mig själv inte vara lycklig.

(För tillfället har jag pirr i magen på grund av att det inte var laktosfri mjölk i kaffemaskinen. Det symboliserar mitt liv ganska bra nu.)

Publicerad 01.07.2015 kl. 15:49

Misslyckad perfektion

Som tonåring kände jag mig misslyckad:

Jag var en stereotypisk "perfekt och duktig flicka", jag presterade bra i skolan.

Men jag hade aldrig anorexi.

En misslyckad perfekt och duktig flicka.

Publicerad 29.06.2015 kl. 21:45

Flashback

Rolling in the Deep påminner mig alltid om ett dansgolv när jag var ung. Jag hånglade med någon kille och var full och lycklig. Det var ett riktigt fyllehångel. Sånt där som en håller på med när en just fyllt 18 år och vill känna nåt.

(Minns inte längre vad som hände sedan. Antagligen skildes vi åt snabbt.)

Publicerad 29.06.2015 kl. 16:15

Kafferast

08:15 Löfbergs Crescendo

09:20 Nespresso Lungo Leggero

11:00 Juhlamokka

13:15 Juhlamokka

15:00 Nespresso Lungo Leggero

Publicerad 24.06.2015 kl. 11:40

Ett meddelande jag aldrig vågar skicka

Jag vill skrika ut eller skriva med capslock ATT VARFÖR BRYR NI ER INTE VARFÖR LJUGER NI RAKT I MITT ANSIKTE? NI BRYR ER BLANKA FAN I MIG.

Ni skulle vara snällare om ni bara rakt ut kunde säga att jag inte duger längre. Har antagligen aldrig heller gjort det eftersom det var så lätt att bara slänga bort mig.

”Vi är här för dig.”

DET HAR NI ALDRIG VARIT.

Fy fan för er er har jag kallat mina vänner er har jag brytt mig om men jag har aldrig fått något tillbaka förutom ångest och tårar och ett tungt hjärta var har ni varit när jag gråtit mig till sömns det är inte så svårt att se att jag mår dåligt jag har ju sagt det åt er men ändå gör ni inget.

Tack för att det finns bättre människor än ni.

Publicerad 23.06.2015 kl. 14:53

I burka av ståltråd

Publicerad 23.06.2015 kl. 12:15